Resebrev 6

Får sällskap med en holländsk båt. Vi kommer att slussa tillsammans hela dagen.
Det är ett medelålders par på båten.
De är lugna och sansade och slussningarna går fridfullt. I alla fall i relationen mellan dem och oss.
Däremot är tonen mellan man och hustru på den holländska båten litet bister.
Hon styr båten och han sköter tamparna, en ovanlig arbetsfördelning men förnuftig.
Dock är hustrun alltid missnöjd med det mannen gör, var han lägger tampar, hur han tar hem på dem. Hon skäller rejält på honom.
Han verkar inte bry sig utan fortsätter lugnt med det han gör.
Även då han pratar med Elisabeth och hustrun har synpunkter på sättet att förtöja, även då pratar han lugnt vidare medan hon skäller.
Ett originellt par.
Vi lämnar nu floden Meuse och går in på Canal des Ardennes.
Första sluss är Pont a Bar här stannar vi och tankar diesel, får i 60L.
Köper även en kanalbeskrivning över floden Seine, vi ska ju köra en bit även på denna.
Damen som sköter tankning och butik äger även det lilla varvet intill.
Jag frågar om det är möjligt att vinterförvara båten här vid återfärden till Sverige.
Det är inga problem alls. Damen är engelsktalande och verkar förtroendeingivande.
Mina glasögon tappar det vänstra glaset, turligt nog inne i båten.
Jag övergår till reservglasögonen. Reparation får ske under kvällen.
Vi är nu inne på Canal des Ardennes, den är en grävd kanal och därmed betydligt smalare än floden Meuse.
Landskapet ändrar karaktär till ett jordbrukslandskap med böljande fält som sluttar ned mot kanalen.
Detta är Meusedalens höjder som nu plattats ut och därefter blivit bördiga fält när skogen avverkats.
Sol från klar himmel.

Vi kör ikapp vår holländska slusskamrat vid nästa sluss.
En 4,5m fransk motorbåt med snurra har också anslutit sig och vi blir tre båtar i slussen.
Det är fortfarande uppåtslussning, Elisabeth klättrar uppför slussens stege och lägger tamparna på pollarna.
Det är begränsat med hamnmöjligheter i kanalbeskrivningen och verkligheten bjuder på stålspontade eller buskbeväxta kanalkanter.
Det lilla samhället le Chesne ska dock erbjuda bra tilläggningsmöjligheter.
När vi kommer fram dit så ligger tre stora, 15-16 meter, holländska båtar där plus två hyrbåtar.
Dessa upptar allt ledigt utrymme i den breddade delen av kanalen.
Vi åker tillbaka 500 meter och förtöjer vid kanalkanten bland brännässlor och björnbär och flera pråmar.
Samhället är vackert med sina gula hus och rena vackra linjer.
Elisabeth hittar både bagare och mataffär som har lördagsöppet även på kvällskanten.

24 Juli
Lite regnstänk vid avgång, lätt regn när vi förtöjer i väntan på slussning vid Berry-Au-Bac.
Det är snabbt övergående och därefter klarnar det upp och blir som vanligt soligt och varmt.

En belgare och en holländsk semesterminipråm är före oss.
Uppenbarligen har holländaren problem att hantera sin båt och deras slussning går långsamt,
Belgaren är uppenbart irriterad.
Vi slussar själva men kör snart ikapp de två andra båtarna vid nästa sluss.

Vid tredje slussen ser vi att belgaren kört ifrån Holländaren och vi slussar tillsammans med Holländaren.
Han hamnar på tvären i inloppet till slussen, den unga kvinnliga slussvakten ser bekymrad ut.
Slussarna före har krånglat och trasslat för henne, troligen pga att holländaren ena gången hamnat i vägen för slussporten och sinkat den automatiserade slussningsproceduren.
När vi nu åker ur slussen så stängs den om holländaren, förmodligen är han alldeles för långsam ut ur slussen.
Vi ser att nästa sluss visar grönt och att belgaren ligger inne i slussen.
Jag gasar på och vi kommer in i slussen och åker nu resterande slussar tillsammans med Belgaren.
Han är kunnig och det går snabbt och smidigt.
Natthamn i Reims. Bra hamn men dåligt läge, på andra sidan kanalen går en Europaväg och ljudet från den intensiva trafiken är påfrestande.
Särskilt nattetid. Vi är inte vana att sova intill en motorväg livligt trafikerad av långtradare och knattrande motorcyklar.

25 Juli
Vi går till VNF, Voies Navigables des France, och betalar den vignette som ej blev av i Givet.
Tveksamt om det var nödvändigt men jag vill göra det ändå med tanke på att vi ska vara långvarigt i Frankrike.
Elisabeth och barnen har varit och tittat på katedralen, ett storslaget byggnadsverk.
Gav oss iväg vid fyra, körde till slussarna stängde.
Barnen har badat i kanalen.
Djupet intill kanalkanten var inte mer än 50 cm.
Jag gick i vattnet och försökte borsta bort det skräp som fastnat i loggivaren.
Provade även med båtshaken att känna om det fanns något skräp vid propellern, vi har ju vid flera tillfällen haft känning av att något fastnat.
Jag fick loss ett antal kvistar och en viss mängd sjögräs samt en bit av en plastpåse.

26 Juli
Vi startar i takt med slussarna och är iväg strax efter nio.
De inledande slussarna går snabbt och smidigt, vi är ensamma, inga mötande båtar och alla slussar står tomma väntande på oss.

Därefter kommer Mont-de-Billy, en tunnel 2302 meter lång. Vi förbereder oss genom att ta fram och koppla in båda handstrålkastarna, samt sätt på oss en jacka det brukar bli svalt i tunnlar.
Annars har vi ett behagligt mulet väder med 22 grader, helt idealiskt att åka båt och slussa i.
Tunneln visar sig vara upplyst med lysrör, den första franska tunneln vi upplevt med sådana finesser.
Det blir en enkel färd genom den raka och murade tunneln.
Det är ett väldigt arbete som lagts ner på att skapa denna tunnel och det gjordes i mitten av 1800-talet före grävmaskiner och dieselmotorer.
Canal de L´ Aisne á La Marne avslutas med en åtta nedåtslussar i snabb följd.
Här möter vi dagens första båtar och viss väntetid uppstår före slussarna.
Natthamn tar vi mot en stålspontade kanalkant, dock överväxt med prunkande murgröna, före slussen i Tours – Sur – Marne.
Ett litet men dock levande samhälle.
Det nödvändiga för ett samhälles överlevnad finnes här. Bagare, slaktare, liten diversehandel och post.
Handlar grönsaker och bröd.

28 Juli
Fransmännen är morgonpigga och vid åttatiden har ett tjugotal personer samlats.
De ska ha fisketävling. Man sätter även upp ett stånd och bord så att man ska kunna äta efter tävlingen.
Fiskarna placerar sig mellan närmsta bro och vår brygga.
Åker en kort etapp till Chateau-Thierry där vi förtöjer i ett litet hål mellan en tysk motorbåt och en lång holländsk dito, den sistnämnda tar upp halva gästbryggan.
Idag har vi 35 grader och det är hett.

29 Juli
Startar tidigt för att undgå något av denna hetta som kommer fram på dagen.
När det är som hetast vill vi bara ligga still och inte göra något alls.

Färden går fridfullt framåt på en slingrande flod genom ett grönskande landskap med vinodlingarna klättrande efter sluttningarna.
Vi är ju i Champagne och mängden vinfält är stor.
Vid slussen Mery möter vi den store franska BYRÅKRATEN.

Han hälsar inte då vi åker in i slussen, säger bara ”vignette”.
Vi åker in i slussen och den lilla kraftiga mannen kommer fram till oss, nu blir det två ord något som jag tolkar till låda och sedan återigen ”vignette”.
Jag överlämnar radiosändaren till honom samt det dokument ”vignette” som vi fick då vi betalade avgift.
Slussvaktaren sätter sig vid sitt bord, vrider och vänder på radiosändaren till slut blir den godkänd och läggs åt sidan.
Nu är det vårt dokument som får allt intresse.
Han vrider och vänder på det, turligt nog tar han ej upp den ur plastfodralet. Jag har ej fyllt i vilka dagar vi använt det.
Slussvaktaren nöjer sig dock med uppgifterna på utsidan.
Dessa skrivs in i ett formulär som jag får underteckna.
Nu ska vi slussa men han ska ha hjälp att veva de manuella slussportarna. Anna får hjälpa honom.
Vi vinkar men får inget svar, han bara tittar.
Vi är glada då vi kommit ur slussen och nöjda över att vi var så ordentliga att vi betalade avgiften och fick ”vignetten” i Reims.
Utan korrekta dokument och dåliga kunskaper i Franska hade detta möte kunnat bli en mardröm.
Natthamn vid en hög kaj vid ett nedlagt sandtag.
Den höga kajen ger oss skugga och svalka mot kvällen.
Vi svalkar oss med bad i floden.
Det är 35 grader under eftermiddagen.
Svalorna har byggt bon i jorden i överkant på kajen, de gillar ej vår närvaro som stör deras matning av sina ungar.
Jag har gjort en genomgång av lämpliga platser att lägga upp båten på.
Två är i floden Marne och vi ska titta på dem imorgon.
Detta, hitta vinterplats för båten, är mitt stora problem, som måste få en bra lösning.
Ett gäng franska ungdomar sitter i skogen vid kanalkanten mittemot oss.
De pratar och skriker till klockan tre på morgonen.

30 Juli
Molnigt och svalare på morgonen, temperaturen uppnår bara 24 grader under förmiddagen.
Det förbi passerande landskapet präglas av vintrarnas stormfloder med extremt högvatten.
Marken i strandkanten är bortspolad och trädens rotsystem är synligt, träd har ramlat ned i floden eller håller på att göra det.
Flodens högsta vattennivå syns tydligt som en grå lerig markering på träden.
Staden Meaux erbjuder första möjlighet att lägga upp båten.
Här finns båtvarv. Det ser dock väl slitet och ruffigt ut, inger inget förtroende. Vi fortsätter.
Innan vi kan göra detta måste vi först gå och leta efter slussvakten, han finns ej vid slussen.
Slutligen finner vi honom i en verkstad några hundra meter längre bort.
Lagny-sur-Marne blir vår natthamn.
Base Nautique De Lagny heter båtklubben här.
Vi träffar en kraftig yngre fransktalande dam och visst kan vi förtöja här.
Betalar hamnavgift för en natt.
Tyvärr talar hon inte engelska och då känns det inte meningsfullt att börja diskutera vinteruppläggning.
När vi går ut ur hennes kontor möter vi en äldre liten man.
Damen hälsar hjärtligt på honom och säger sedan att han, Gerard, talar engelska.
Jag frågar om möjligheterna att lämna båten över vintern.
Han översätter och damen ger ett positivt svar.
Vi går in på hennes kontor och hon räknar fram ett pris på vinterförvaringen, ca 850€. Det låter intressant,
vi talar vidare om förutsättningarna kring förvaringen, och de önskemål vi har kan uppfyllas.
Patricia, som damen heter visar oss runt anläggningen.
Gerard följer med och tolkar.
Det här känns rätt, miljön med en båtklubb och personkemin med Patrica och Gerard känns bra.
Vi bestämmer oss på stående fot.
Kontrakt skrivs för upptagning av båten den 11 Augusti.
Det enda problemet säger jag till Gerard är att ingen pratar engelska när han ej är där.
Gerard svarar: ”då kommer jag ner och är med vid upptagningen”.
Vi känner oss mycket nöjda, ett stort problem har löst sig och nu kan vi koncentrera oss på att uppleva Paris istället för att leta båtvarv ute i Seine.
Elisabeth och jag cyklar till stadens centrum och handlar mat.

31 Juli
Alla flickor duschar innan vi ger oss iväg.
Idag är sista etappen på resan, dagens mål är Paris.
Färden går långsamt. Först hamnar vi bakom en pråm som kör sakta i den smala kanalen.
Väl framme vid nästa sluss får vi vänta nästan en timme då den är lunchstängd.
Efter en kort tunnel vid Saint Mauer så blir slussarna återigen stora.
Vi kommer ut på floden Seine och är nu i Paris utkanter.
Här är mängden industri och skräpiga kajer begränsad. Läget är attraktivt och nybyggnationen är omfattande.

Vi passerar under Paris broar: Pont Nelson Mandela, pont National, pont de Bercy, pont Charles de Gaulle, pont de´Austerlitz
och så är vi framme vid slussen till Port de Paris l´Arsenal.
Förtöjer vid angöringsbryggan och anropar i snabbtelefonen på bryggan, vi ska få komma in om några minuter.
Slussen ligger under en järnvägsbro och en bilbro och ljudnivån är ganska hög.
Väl inslussade går vi upp till Capitainerie och blir anvisade en plats.
Förtöjer vid denna.
Nu är vi alltså i Paris.

Allt från oss på
MAY BE III