Hej alla Vänner
Vi är nu i Frankrike med sol och värme.
Färden genom Belgien har varit trivsam med i huvudsak bra väder.
Belgien är ett intressant land att resa i. Mycket annorlunda än Holland. Nackdelen är att engelska är inte lika självklart gångbart som i Holland.
11 Juli
Bocholt, Belgien.
Dagens viktigaste projekt är storhandling hos varuhuset Aldi.
Vi hittade aldrig något riktigt bra och billigt ställe att handla mat på i Holland.
I denna affär är priserna som i Tyskland och vi fyller en varuvagn med mat i olika former. Väl genom kassan visar den sig kosta 70€. Hemma har det säkerligen varit 30-40€ ytterligare.
Vi värdesätter verkligen den monetära unionen och Euron.
Det är mycket praktiskt med en och samma valuta när man reser genom flera olika länder som vi nu gör. Annars ska reskassan avpassas i olika penningslag och brist uppstår eller en “restskvätt” blir kvar. Euron är en väldigt praktisk konstruktion.
En detalj vi studerat med visst intresse är utformning av snabbköpskassor i olika länder.
Den svenska principen är oftast ett ganska kort varuband före kassan och sedan två olika fack för varorna där man plockar ner i kassar.
Den andra huvudvarianten är ett mycket långt band före kassan, du ska hinna plocka upp alla dina grejor före kassörskan börjar. Efter kassan är det i princip inget band alls. Du måste snabbt plocka ner grejorna i varuvagnen, betala och sedan vid separat bänk plocka över i medhavda kassar eller tomma emballagekartonger som ställts fram.
Det har skiftat litet varierande mellan dessa två varianter genom de länder vi passerat. Klar övervikt dock för den sistnämnda varianten.
Använder hamnens hygienutrymme och duschar.
Jag monterar upp hylla för böcker vid förarplats samt monterar ett par upphängningskrokar i salongen.
Tankar vatten.
Dagens etapp blir 45 minuter till grannsamhället Bree. Förtöjer vid den allmänna kajen.
Ett par timmar senare kommer en fransk pråm och vi måste flytta oss en bit.
Skepparen kommer fram till oss och rekommenderar en träbrygga en liten bit längre fram, det kan ju komma fler pråmar som vill ha natthamn. Vi flyttar till bryggan.
Två yngre män åker runt i kanalen och fångar änder med håv.
De kör ikapp anden och med ett snabbt sving så är fågeln i håven och stoppas i en låda. Först tror vi att det är som föda fåglarna ska användas. Sedan ser vi på deras bil att de är från en naturvårdsorganisation och det troligtvis är sjuka fåglar de fångar.
Imorgon siktar vi på Liege.
12 Juli
Morgondis ligger över kanalen, den kyliga luften får vattnet att ånga och ulliga dimmtussar rör sig över vattenytan.
Det blir tidigt start idag 06.50 och barnen får sova. Den lågt stående solen ger träden kring kanalen en vacker varm färg.
Här känns det som vi är inne på “riktig” kanalfärd med en omgivning som ger harmoni och balans.
Passerar många stora gårdar och känner lukten från gödslade fält.
Mängden fiskare sittande efter kanalkanten har ökat markant sedan vi kom in i Belgien.
Förmiddagen bjuder inte på några stora händelser. Barnen vaknar äter holländsk youghurt, som de gillar mycket. Deras frukost avslutas med en söt holländsk kaka till oss alla.
Neerharen blir första sluss för dagen. Det är en liten 50 meters sluss dock ovanligt hög, dryga 6 meter. Slussen står öppen och visar grönt ljus. Vi kör rätt in i slussen och förtöjer. Sedan händer ingenting på en dryg kvart. Cyklister stannar på bron och tittar på oss och väntar på slussning, när de väntat en stund och ingenting hänt så cyklar de iväg. Till slut stängs dock slussportarna. En slussvakt sticker försiktigt ut huvudet högt uppe vid slusskanten och frågar något på holländska. Vi förstår inget. Han skickar då ner ett rep med krok i änden. Vi hänger våra tampar på detta och han drar upp dem och gör fast på pollare. Slussningen går snabbt och lugnt. Slussvakten kommer ut till oss och frågar efter vem vi är och vart vi kommit från och destination. Detta förs in i en liten liggare.
Ytterligare en sluss i samma storlek passeras.
Därefter kommer vi ut på den monumentala Albert Kanal.
Den är ett par hundra meter bred och går i en mäktig skärning genom landskapet med 40-50 meter höga sidor.
Det är att åka som i en dalgång. Slänterna är beväxta med buskar och ung lövskog. Kanalen passerar vid ett par tillfällen genom berg där man sprängt sig rakt igenom. De nästan raka sidorna, i det vitgula berget, sandsten?, är porösa med håligheter och på vissa ställen grottor.
Vi närmar oss nu Liège,hamninloppet från denna sida av staden är dominerat av milslånga kajor med betongfabriker, gråa magasin och lastande eller lossande pråmar.
Slutligen kommer vi in mot stadens centrala delar.
Vid Albert kanals slut står en mäktig staty av kung Albert.
Passerar under fem av stadens broar.
Den sista en enkel stålbalksbro med det pampiga namnet Pont J.F Kennedy. Direkt efter bron kommer stadens bästa hamn Le Port de Plaisance de Liege. Till vår förvåning är det inte många båtar i hamnen och vi väljer en plats långt in i hamnen.
Soligt och varmt. Vädret har varit bra sedan vi passererade belgiska gränsen. Vi berömde det belgiska vädret för en av slussvakterna och han skrattade och sa att det bara varit de två sista dagarna.
Belgaren i båten framför oss kommer fram och börjar samtala, vi talar om hur kanalerna är framöver och hur slussar fungerar. Han har varit skandinavien chef för Alcatel och har varit ofta i Sverige. Han ansåg att prisnivån här i Belgien är mycket lägre än i Sverige. Låter trevligt.
Sätter upp soltaket. Vilket är välbehövligt då temperaturen är väl över 25 grader och solen är stark.
Hamnkapten ger råd om en närliggande superstore och lite information om söndagens festival.
Vi har för avsikt att stanna över festivalen. Vi hade ju turen att uppleva denna vid vårt förra besök i Liége och vill gärna visa barnen detta skådespel.
Jag, Maria och Erik går till GB som superstoren heter. Här handlar vi matbröd. Prismärkning sker på ett ganska originellt sätt, med olika prisgrupper för brödet. Varje prisgrupp har en egen papperspåse i avvikande färg. Brödet ska man stoppa i rätt påse beroende på prisgruppen .
Dagen avslutas med te och minibagette med chokladöverdrag.
13 Juli
Många holländare ger sig iväg och ett eluttag blir ledigt. Vi lägger ut vår sladd, kopplar in elplattan och värmer vatten.
En duschflaska ingår i utrustningen ombord. Kombinationen varmvatten och duschflaska och badbrygga ger mig en härlig möjlighet att tvätta håret och kroppen. Även Elisabeth gör detsamma.
Tillgången till varmvatten ger även andra möjligheter. Jag plockar fram vår tvättmaskin och tvättar två omgångar med smutsiga kläder.
Vi hinner även med en promenad till GB där vi handlar en hel del bröd och härligt kaffebröd samt även annan mat.
Vi kan konstatera att nu är det slut med färskmjölken i butikerna. Nu är det den steriliserade mjölken som gäller. Detta är ej helt uppskattat av barnen, denna mjölk har kvar en liten söt bismak även när vi kylt ner den till kylskåpstemperatur.
14 Juli
Dagen är mulen och disig med temperatur bra över 20 grader.
Lugn morgon med tefrukost och gott bröd från gårdagens handling.
Vid elvatiden går vi till marknaden. Den äger rum efter flodkanten två broar nedåt floden.
Det är en dryg kilometer med stånd efter gatan och även upp på sidogatorna.
Här säljs levande djur. Kött och livsmedel. Kläder i mängder, leksaker, skräpprylar och snabbmat att äta på plats.
Det är fullt med människor sin rör sig i alla riktningar. Det är stor blandning av människor och det samtalas högljutt på franska.
Detta måste kallas för ett färgstarkt och annorlunda folkliv. Vi tillbringar nästan tre timmar i folkhavet. Handlar bröd och kokoskakor. Erik får en leksakhund som hoppar och skäller. Maria köper en hög med franska begagnade böcker. Anna en blus.
Äter stekt korv med nyköpta baguettes.
Jag går en promenad på andra sidan floden, OutreMeuse, och fotograferar en gatufasad med ett antal hus. Fotograferade dessa även vid förra färden och är nu nyfiken på att jämföra dessa bilder och se hur många gamla fina hus som man rivet ytterligare.
Känslan för bevarande av gammal byggnadsmiljö är låg här i Liége. Man river gamla vackra tre våningshus och ersätter dem med 8-9 vånings dito i anskrämlig arkitektur av glas, stål och betong. De gamla husen åldras på ett vackert sätt medan nybyggnationen inte åldras utan förfaller och flagnar.
Holländare med båt är ett eget släkte. En båt i 15 meters klass ligger förtöjd längst in i hamnen, då båten bakom oss ger sig iväg lägger han sig där men det är så trångt att han måste även avfendra båten i aktern. Han går då och talar med båten fem båtar framför oss och får honom att flytta en meter, så fortsätter han med en båt itaget ända tills han kommer till oss. Även vi flyttar en meter. Så mycket aktivitet för så litet, hade han istället legat kvar på sin ursprungliga plats hade inga problem uppstått. Bör kanske nämnas att alla inblandade båtar var holländare och de verkar vana vid denna typ av hamnverksamhet.
Elisabeth och jag tar en kvällspromenad bort till den park vi lät barnen leka i vid förra resan. Nu har den utvecklats med lekplats och fåglar i bur.
Vi passerar en krockskadad bil. Här i Belgien är det förvånansvärt få som använder bilbälten, det är inte ens hälften av alla förare och ännu sämre bland passagerarna. Bilens vänstra främre flygel är intryckt. En skada uppkommen i stadstrafik. Det skrämmande och tankeväckande är framrutan, den har krossats i en cirkel på ca 20 cm, glaset är mjölkfärgat och buktar ut framåt ca 4-5 cm. Förarens huvud har alltså slagit denna djupa buckla i glaset. Vi vill inte tänka på vad som hänt med föraren när glaset ser ut på detta sätt. Lag på bilbältes användning i Belgien skulle kunna förhindra mycket lidande.
Tillbaka i båten dricker vi kvällste med de härliga stora kladdiga russinbullarna från marknaden.
Nu är det dags för dagens, kvällens, höjdpunkt.
Fyrverkeriet.
Vi har tur med vår hamnplats, raketuppskjutning sker 200 meter bort från hamnen. Vi skulle kunna sitta kvar i båten men väljer att gå upp på den bro som ligger mellan hamnen och uppskjutningsplatsen. Det strömmar till folk från alla håll. De mer företagsamma kör upp sina bilar på trottoarer och andra gåytor. Polisen bryr sig inte om dessa detaljer utan ägnar sig åt att få trafiken att flyta i stort och till slut stänga av all trafik över bron. Nu har tusentals människor samlats. Fyrverkeriet var utannonserats till kl 22.00 men inget händer vid den tidpunkten, det börjar nu mörkna alltmer och 22.30 smäller en raket upp. Sedan fortsätter ett 20 minuter långt skådespel. Det är färggrannt med en favorisering av de franska färgerna vitt rött blått. Det är stärnfall och färgkaskader i en omfattning vi aldrig varit med om. Vattenfestivalen i Stockholm ligger långt efter detta.
Vi vandrar tillbaka till vårt lilla flytande hem och kryper till kojs efter en omväxlande och trevlig dag.
15 Juli
Tidig avgång, 07.10, känns i alla fall väldigt tidigt efter gårdagens aktiviter.
Mulet och duggregn.
Vi passerar genom stora fabriksområden med gammal industri. Dessa kan utgöra protyper för stora miljöskurkar.
Skorstenar som spyr ut illaluktande rök, fabriken, som består av rör och behållare slingrande om varandra i besynnerliga former. Allt är täckt av ett tjockt lager svart damm. Vid sidan om fabriken ligger jättelika kolhögar. Bättre avskräckande exempel på hur illa vi sköter jordens hälsa är svårt att finna. Tyvärr är exemplen många. Jämfört med detta ligger svensk industri ljusår före i ansvarstagande och genomförande av reningsåtgärder.
Jag får känslan av att underhåll av anläggning ses som en onödig kostnad vid driften av dessa fabriker. Det pyser och läcker.
En av Knaufs gipsfabriker är täckt av ett tjockt lager med vitt pulver ovanpå rör, på marken och kringliggande byggnader. I denna miljö, med dammet synligt yrande, går människor kring och arbetar. Ingen använder någon form av skydd.
Första sluss heter Ivoz-Ramet. Vi blir snabbt uppslussade.
Slussvakten öppnar fönstret och ropar på oss “papier”. Jag tar skeppspapper och de dokument vi fick vid första sluss i Belgien och går upp i slusstornet. Den äldre, enbart fransktalande mannen grymtar över detta papper. Han visar ett annat, dokument “så här ska det se ut”. Tyvärr har jag ju inget annat och han talar med sin kamrat, slutligen sätter han sig vid datorn och skriver in uppgifterna från det gamla dokumentet i datorn. Efter en stund skrivs ett nytt dokument i tre exemplar ut och jag får betala 1,05€. Nu är allt frid och fröjd och vi tackar varandra å det artigaste. Merci är ett bra franskt ord som jag lärt mig.
Ytterligare tre slussar och totalt nio timmars resa blir dagsetappen. Den slutar i staden Namur.
De ljusa, lodräta bergen är imponerande avbrott mot fabriker och grönskande växtlighet.
Vi förtöjer vid kajen i floden Sambres mynning. Vid förra besöket var detta ett halvskumt område där vi låg med stor tveksamhet. Idag har renovering av de gamla husen skett och det har blivit ett exklusivt innerstadsområde.
16 Juli
Molnen på himmeln har en trevligt ljus nyans av grått och ser ut att tunnas ut. Kan nog bli en fin dag.
Vi ger oss iväg ut på den breda Meuse igen. Här möts vi direkt av dagens första sluss. Vi får snabbt sällskap av sju andra båtar som även de ska gå söderut och vill slussa.
På denna del av Meuse är slussarna mindre, 12x 100 meter och låga, kring 2 meter. Pråmtrafiken är liten, under hela dagen ser vi inte en enda pråm i trafik.
Slussningen går smidigt då slussarna utan problem slukar åtta fritidsbåtar, även om fyra är stora holländare. Fem slussar är dagens kvantitet.
Då vår lilla konvoj kommer fram till slussen står den oftast öppen, en fördel med att vara många. I varje sluss vandrar jag en trappa upp i slusstornet och får en stämpel på baksidan av vår Vaarvergunning, det dokument jag erhöll av slussvakten igår. Slussvakterna är lugna, sansade och trevliga personer.
Dagen fortskrider med en frambrytande sol.
Meusedalen är här en fantastisk anblick. Vi åker i en dalgång med trädbeklädda sidor.
Grönskan utgör en frapperande skillnad mot de industriområden som vi passerade igår. Kontrasterna är stora här när man jämför med landet “lagom”, Sverige.
Turiststaden Dinant blir vår natthamn. Här är turismen och turisterna dominerande. Ännu mer dominerande är dock kastellet som ligger på toppen av den branta klippvägg som staden trycker sig emot. Floden utgör ena avgränsningen för bebyggelsen, den andra är den närmare hundra meter höga och lodräta bergsväggen. En linbana transporterar turister upp till citadellet.
Här har vi tillgång till el och vatten. Anna gräddar pannkakor, det är en gammal tradition från vår tidigare resa att det blir pannkakor när vi har tillgång till el och kan använda vår elplatta.
17 Juli
Vi slussade de sista slussarna i Belgien tillsammans med två holländare och två tyskar. Tyskarna med sina betydligt större båtar körde ifrån oss andra och kom alltid först till slussarna, dock väntade slussvakten alltid på oss övriga vilket innebar att vi oftast kunde köra direkt in i öppen sluss, praktiskt. I varje sluss går jag upp i slusstornet och får en stämpel på vår färdhandling.
I sista slussen tar de bort originaldokumentet och vi får behålla resterande. För övrigt ingen utklarering ur landet.
Vi fortsätter över till första slussen i Frankrike, les 4 Cheminées, slussar upp och går därefter in till slussvakten för att klara av dokumentation vid infärd i landet. Vi blir inskrivna i en handskriven liggare. En vignette, färdavgift, ska betalas men slussvakten tycker att vi gör det i Reims eller Paris, trots att det ska gå att göra hos honom. Man ska under gång på fransk kanal ha papperet tillgängligt och synligt. Vi bråkar inte med honom utan är nöjda och kör vidare upp till den lilla staden Givet.
Förtöjer vid kaj alldeles intill stadens centrum.
Frankrike känns bättre. Husen har inte Belgiens mörkbruna dystra kulör utan här är det en ljus färgskala i grått gult och beigt som dominerar.
Tempot i trafiken är även lugnare än i Belgien och det tutas sällan.
Handlar bröd hos bagaren, mat i supermarché.
Allt från oss på
MAY BE III
För denna gång
