Untitled 2

Lübeck – Ter Apel, Nederländerna

Hej alla Vänner

Vi är just nu i ett regnigt Holland.
Färden genom Tyskland genomfördes under soligt väder och långa dagsetapper.
Det sistnämnda betingat av det dåliga vädret vid resans början.
Vi ”förlorade” här sju resdagar, som ägnades åt stillaliggande.
Tiden var definitivt inte bortkastad utan ägnades åt att färdigställa båt och vänja in besättning.
Dock kom vi ej en meter närmare Paris.

20 Juni
Elisabeth, Maria och jag tar en promenad upp till Lübecks centrum vid kyrkan.
Går in i kyrkan, den är imponerande i storlek och utförande på detaljer. Kanske lite väl mörk i min smak.
Handlar i det närliggande varuhuset, upptäcker till vår glädje att det fortfarande är billigt att handla i Tyskland, betydligt billigare än i Sverige.
Lämnar kajen vid 14-tiden.
Kommer in på Elbe-Lübeck kanal. Den är grönskande och slingrande med enbart ett fåtal mötande pråmar.
En idyllisk färd

.
Vi möter vår första sluss i Büssau, vi blir totalt 12 båtar innan slussen stänger.
Dock fridfullt, tyskarna är lugna, sansade och trevliga!
Elisabeth och jag får revidera vårt intryck från förra färden där vi bara ansåg tyskarna som besvärliga och tråkiga.
Nu upplever vi Tyskland som ett trevligt land att vara i, med människor gladare än i Sverige.
Vi var säkert betydligt mer stressade vid förra resan, dessutom har nog det mänskliga klimatet försämrats mer i Sverige än i Tyskland.
Tar natthamn ovan slussen vid Berkanthin.
Maria och Anna lyfter iland minicyklarna och börjar göra dem klara.
Regnskurar till kvällen.

21 Juni
Jag hjälper flickorna göra cyklarna klara, sätta på pakethållare, kedjeskydd samt monterar tillbaka styre och sadel.
Elisabeth och jag passar på och montera den registreringsbeteckning, som vi fick från Sjöfartsverket SFC 6549, på båda sidor av båten i dess akter.
Vid cykeltur igår kväll hittade jag en ALDI supermarkt, nu cyklar Elisabeth och jag upp till denna och handla rejält med basproviant.
Även whisky för 6 €/flaska.
Det är roligt att handla här då allt är så billigt.
Kör de två kommande slussarna tillsammans med en pråm och en motorbåt, blir en mjukstart i närkontakt med pråmar.
Landskapet är mycket vackert med kraftfull grönska, höga lövträd efter kanalkanten samt ett intensivt fågelkvitter.
Passerar staden Mölln med en bra hamn. Vi vill dock börja göra lite distans och fortsätter förbi dess hamn.
Slussar vid 19-tiden ut vid Lauenburg, de två sista slussarna är till vår förvåning nedåtslussar.
Förtöjer i WSC Lauenburgs klubbhamn.
En liten trevlig hamn med två flytbryggor och en glad hafenmeister.
Han uttrycker stor förvåning över storleken på vår familj, sex personer, är det verkligen möjligt.
Han har inte sett något liknande.
Hafenmeister hjälper oss även med en lång slang så vi kan tanka vatten.
Hamnavgift 5,60€.
Jag gör en genomgång av vår resväg i den Excel datafil jag tagit med hemifrån.
Konstaterar att vi EJ har gått om tid.
Vid sex timmars körning per dag är det teoretiskt 46 gångdagar kvar tills dess Stig och Marianne kommer till Paris och vi lämpligen bör vara på plats.
Almanackan visar 43 dagar kvar.
Vi bör alltså öka takten för att ha någon möjlighet att stanna en dag här och där när vi kommer till trevliga platser.
Danmark tog alldeles för lång tid tyvärr.

22 Juni
Regnar på morgonen, har gjort så flera dagar men det blir bra väder fram på dagen.
Jag går upp till det lilla friliggande tegelhuset hus med två duschar.
Standarden är hög med kaklade väggar, varmvattnet värms med direktverkande gasolvärmare, samma princip som var vanlig i Spanien.
Här fungerar den dock perfekt och varmvattnet försvinner inte tidvis som i Spanien.
Skönt med en varm härlig dusch.
Elisabeth går upp med tjejerna och duschar.
En pråm har förtöjt vid dykdalberna strax utanför bryggan, det blir lite trångt när vi ska ge oss iväg, men med fram och back manövrarna går det problemfritt.
Nu går vi ut på floden Elbe, här finns en nordgående ström men den är svag och ger inga problem.
Efter några kilometer viker vi in på Elbe-Seiten kanal.
Detta är Tysklands nyaste kanal, den började byggas 1968 och var klar 8 år senare.
Kanalen är bred med mjukt släntade kanter, som suger upp båtarnas vågor.
Det är gott om plats vid möten med pråmar.
Vallarna efter kanalens sidor är höga och man ser obetydligt av det kringliggande landskapet.
Omgivningen är dock grön och lummig med mycket, nästan enbart, lövträd.
Efter ungefär nio kilometer på kanalen kommer vi fram till ett mastodontiskt byggnadsverk, som sträcker sig upp mot himlen.
Det är Schiffshebewerk Lüneburg in Scharnebeck en modern form av sluss.
Här kör båtarna in i en 12×100 m stor låda och åker därefter hiss 38 m upp i luften, färden fortsätter sedan på denna nivå. Allt är mycket stort.
Hissarna är två till antalet och ligger direkt i anslutning till varandra.
Den vänstra ger grönt ljus och två pråmar åker in och förtöjer, därefter åker vi och två andra motorbåtar in slussen.

Vi hamnar längst bak och blir lite irriterade på tysken framför som inte åker upp bredvid den sista pråmen,
han förtöjer på motsatt sida bakom pråmen och blockerar vidare framfart.
Vi får dock plats.
Portarna stängs bakom oss.
Spänningen och upphetsningen stiger.
Så börjar även slussbassängen stiga uppåt.
Det går mycket snabbt och vi får en svindlande utsikt över den kanal vi nyss passerat och dess kringliggande landskap.
Vi fotograferar och filmar, upplevelsen är stor för oss alla.

Fortsätter vidare på kanalen och resan fortskrider fridfullt, kanalen är ej spikrak utan svänger mjukt i vida böjar.
Efter ytterligare fyra timmar kommer vi till kanalens andra sluss, Schleuse Uelzen.
Här ligger fyra fem pråmar på kö för att få slussa upp.
Det är tyskt välordnat med tilläggningsplats för småbåtar, här finns snabbtelefon till slussen.
Jag provar den och får snabbt kontakt med slussen.
Vi får komma med i nästa slussning efter två pråmar. Det tar någon halvtimme sedan är det vår tur.
I denna sluss är det flytande pollare och vi förtöjer i den bakre delen av den 190 m långa slussen.
Uppåtslussningen blir fridfull.
Det är mycket enklare att slussa med Albin 25 än med Allegron, vår långkölade segelbåt, den sistnämnda drabbas mycket hårdare av strömmar i slussarna.
Motorbåten påverkas inte så mycket ens när pråmarna drar på gas ut ur slussen.
Förtöjer vid kaj i Bodenteich, här ligger fyra fritidsbåtar och några pråmar vilka mot kvällen är uppe i tiotalet.
Det är ju lördagkväll och man jobbar inte längre än till 20 tiden.
Maria och Erik försvinner på en långpromenad i land. Jag cyklar runt och letar.
Middagen blir försenad.
De kommer glada och nöjda tillbaka, de har hittat den badsjö de letade efter. Klockan har dock blivit så mycket att det blir nattning istället för badning.
Vi monterar ankarboxen på badbryggan, den har hitintills stått in i sittbrunnen.

23 Juni
Regn på morgonen, slutar praktiskt nog till vår avfärd. Under dagen blir det som vanligt sol och 22-24 grader.
Maria styr en stund och det ges tillfälle till litet båtunderhåll.
Elisabeth splitsar öglor på tampar och jag taglar upp tågvirkesändar.
Finns mycket att göra med det tågvirke som följde med båten, vi blir klara med det mesta.
Efter några timmars gång är Elbe-Seiten kanal färdig körd.
Vi går nu in på Mittellandkanal den längsta av Tysklands kanaler, vi ska gå den västra delen av kanalen, vilket ger en färdväg på 233 km och en sluss.
Här är kanalkanterna stålspontade på båda sidor.
Vågorna från mötande och omkörande pråmar studsar fram och åter mellan kanalkanterna och tar mycket lång tid på sig att försvinna.
Här blir det mycket guppigt av ett enda fartyg.
Även Mittellandkanal är bred och mycket lummig med lövträd och buskar.
Inga problem att möta eller köra om pråmar.
Det sistnämnda kan dock ändå vara problematiskt, då vår båten på ett förvånansvärt sätt ”fastnar” och minskar farten då vi är mitt på pråmen.
Fortsättningen av omkörningen går långsamt.
En omkörning är något som måste planeras väl, vi fick avbryta en gång och åter gå in bakom pråmen emedan vi fick möte med en annan pråm.
Hamna mellan två mötande pråmar har vi ingen lust med.
Natthamn vid Stickkanal Saltzgitter, här kör några fritidsbåtar fram och tillbaka, detta tillsammans med pråmarnas svall gör att vår båt rullar och guppar på ett ytterst besvärande sätt.
Vi tar iland fotogenköket för att ha en möjlighet att tillreda middagen.
Äter även iland.
Intill oss ligger en Holländsk båt med man och hustru ombord.
Kvinnan kommer fram till E och börjar prata, hon är imponerad av vår resa över havet till Tyskland i en så liten båt.
De ska själva till Prag om strömmen på Elbe så tillåter.
När vi börjat äta middag kommer även mannen över, med videokamera.
Han frågar om det går bra att få filma oss, vårt sätt att idka båtliv i liten båt med många ombord, är i hans ögon unikt.
Han vill visa detta för vännerna därhemma.
Barnen gillar uppmärksamheten.
Fotogenkökets andra förvärmare börjar läcka fotogen på likartat sätt som den första gjorde i Köpenhamn.
Turligt nog har vi med ytterligare en gammal brännare. O-ringen i denna ser betydligt friskare ut än den i fotogenköket, jag byter den. Slut på läckaget.

24 Juni
Vaknar tidigt.
Även avfärden blir tidig, 06.35.
Äter grötfrukost under gång.
Färden upplevs som ganska monoton.

Det är samma typ av natur som passerar hela tiden.
Det är ytterst lite vi ser av kringliggande samhällen och hus.
Kanalen är som en uppbyggd låda där vi inte lyckas se över kanten.
Schleuse Anderten är en rejäl sluss 12x217m och en lyfthöjd på 15 m.
I vårt fall bär det neråt och vi får en bekväm slussning.
Här är det fasta pollare infällda i slussvägarna med ett inbördes avstånd på ca 150 cm i höjdled.
För- och aktertamp läggs på samma pollare och flyttas ned en pollare i taget alltefter som vattnet i slussen sjunker.

Det ligger två 80 meters pråmar före oss i slussen.
Det gäller att hålla i tamparna när dessa två drar på fullgas för att komma ur slussen.
Det är även viktigt att ej ha för bråttom att släppa tamparna och ge sig iväg, först måste strömvirvlarna i slussen få lägga sig,
annars får man åka karusell, vilket ej är att rekommendera.
Tankar diesel i Hannover, fyller även på vattenförrådet.
Vi behöver nu ha en hamn med eluttag för att kunna ladda videokameran.
Går in i klubbhamnen Idensen. Barnen badar i utomhusbassängen.
Enligt den tyska kanalboken ska här finnas en supermarkt och bagare.
Elisabeth och jag cyklar iväg och letar, finner ingendera.
Elisabeth frågor och får svaret att det finnes ej.
Fortsätter färden.
Förtöjer 20.30 vid 112 km längs en stålspont kaj.
Får mail från vänner hemma i Sverige.
Möjligheten att ha kontakt med hemmafronten på detta sätt är väldigt trevligt.
Dessutom praktiskt då jag kan sköta vår ekonomi via internet.

25 Juni
Elisabeth och Maria går en tidig morgonpromenad vid sextiden.
Dimma ligger över kanalen.
Även idag frukost under gång, detta är praktiskt då vi vinner ungefär en timme i tid.
Då vi varken lutar eller det går vågor är det inget problem att duka och äta vid bordet.
Vi passer över floden Weser och kommer in i staden Minden. Lägger till vid kajen för ”kleine Schiff”.
Jag lyfter iland våra cyklar. Dessa står på fördäck lutade mot pulpiten under gång.
Elisabeth frågar en holländare efter mataffär. Och får en vägbeskrivning.
Vi cyklar iväg och kommer till Mindens centrum.
Efter ytterligare frågande hittar vi en mataffär och handlar. Cyklar tillbaka med tunga ryggsäckar och kasse på styret.
Fortsätter färden.
Jag taglar de förmodligen sista tampändarna på två fendrar.
Vår defroster är ej permanent inkopplad och står mest i vägen vid förarplatsen.
Jag kortar sladden och sätter på en stickkontakt så kan vi koppla in den enbart vid behov.
Natthamn vid ännu en kanalkant, nu efter Bramsche, km 21.
Jag tar en kortare cykeltur in mot staden.
Äter fiskpinnar och potatismos.
Gungar i svallet från passerande pråmar.

26 Juni
Elisabeth tar ett morgondopp i kanalen, det är 20 grader i vattnet. Barnen vill inte göra henne sällskap.
Vi hänger på utombordaren, den har legat väl nerstuvad under durken intill propelleraxeln.
Avsikten är att köra slut på en del av den reservbensin vi hade med för havsfärden mellan Danmark och Tyskland.
Nu utgör den bara två dunkar som tar plats och tynger båten.
Fiasko, det läcker vatten och bensin från motorn. Ilsken på motorn, den fungerade ju perfekt hemma.
Hänger upp motorn på akterpulpiten, felsökning får anstå till en annan dag. Nu vill vi iväg.
Jag gör en skarvsladd till vår spänningsomvandlare från 12-220V.
Behöver ladda videokamerans batteri och vi har bara 220V laddare.
Vi lämnar Mittellandkanal och svänger höger in på Dortmond-Ems-kanal.
Vid den första slussen, Bevergern, får vi sällskap av pråmen Leon.
Pråmen går först in i slussen och vi efter.
Neråtslussning 8,1 m. Tuffar lugnt och fridfullt efter ”vår pråm” tlll nästa sluss, Altenrheine.
Elisabeth har kommondot över däckspersonalen.
Maria sköter aktertamp och Anna står midskepps och flyttar tamparna från pollare till pollare alltefter vi sjunker nedåt i slussen.
Väl nere i botten på slussen är det bara att ta det lugnt och vänta tills pråmen kört ur slussen.
Pråmens propeller skapar kraftiga virvelbildningar i slussen och dessa bör man definitivt undvika.
Vi lämnar pråmens sällskap vid Lingen och går in i Alter Hafen och förtöjer i en lugn, smått förfallen hamn med några mindre fritidsbåtar.
Neue Hafen har tagit över den tyngre trafiken och den gamla används ej yrkesmässigt.
Jag cyklar upp i samhället för att leta efter en mataffär.
Finner en sådan ett par kilometer bort, den stänger klockan åtta och nu visar den sju.
Cyklar snabbt tillbaka till båten och vi cyklar till affären och gör en snabbhandling.
Det blir två tunga ryggsäckar och varsin kasse på styret som vi får med oss tillbaka.
Det går åt mycket proviant till sex personer.

27 Juni
Sedvanligt regn på morgonkvisten.
Dagen blir sedan, också som vanligt i huvudsak solig men däremot svalare än tidigare.
Det har fastnat skräp i loggens skovelhjulsgivare.
Det är mycket skräp som flyter kring i kanalen. Det är kvistar, gräs, sjögräs och någon flaska.
Beaktar man detta är det ej konstigt att givaren fastnar då och då.
Normalt försvinner skräpet om jag backar en liten sträcka och skovelhjulet får rotera baklänges.
Denna gång fungerar det ej.
Vi går in till en liten låg brygga avsedd för kanotister.
Jag tar vår levang och borstar under båten kring den plats där givaren sitter och loggen börjar fungera.
När vi styr ut från bryggan går båtens akter över en sten och vi gör ett litet skutt.
Dagens första sluss Varloh blir vi den enda båten i.
Detta är moderna slussar i stort format 12x162m.

Vid Meppen går vi in i Ems gamla avstängda flodarm.
Det blir en färd bland träd hängande ut över floden och mycket sjöfågel.
Går in till brygga i Yachthafen Meppen. Hafenmiester möter på bryggan, ”wir wollen diesel kaufen” han pekar på bryggan,
men där finns ju ingen bensinmack med slangar och tillbehör.
Förstår ingenting men går ändå in till bryggan.
Man får tanka med dunk från en bensinstation några hundra meter därifrån.
Vi har en dunk, får låna ytterligare en av hafenmeister plus en skottkärra att köra lasset i.
Barnen tankar vatten medan vi är borta.
Kommer slutligen till Haren med Rutenbrock-kanal. Slussvakten kommer omedelbart ut och viftar in oss i slussen.
Det är en gammal sliten och även liten sluss ca 5×30 m. Slussar upp 1,5 m.
Slussvakten ropar och jag går upp till honom.
Får instruktioner för infarten i Holland, ”lägg till vid brygga och gå upp till Esso bensinstation och säg till”. Kanalavgift 2€.
Slussvakten åker bil efter kanalkanten till de följande låga broarna och öppnar dem för oss.
Han vinkar därefter farväl och vi kör vidare.
Kommer till en ny sluss och kör in i denna, ligger och väntar.
Ingenting händer. Allt brukar ju fungera så ordentligt här i Tyskland.
Till slut klättrar Elisabeth upp för slusskanten och går och letar.
Efter en stund kommer hon tillbaka med en äldre vithårig reslig kvinna.
Har hon hittat en gammal pensionär att prata med?
Men var är slussvakten?
Den gamla damen visar sig vara slussvakt, hon stänger portarna och slussar upp oss.
Hon undrar om vi vill ha nästa bro öppnad för oss, vilket vi gärna vill.
Vi åker vidare mot bron, tveksamma om den kommer att öppnas.
Det finns ju ingen där.
Så kommer en äldre kraftig dam fram till slussen, ställer ifrån sig hand väskan och börjar låsa upp manöverskåpet.
Det är tydligen pensionärsföreningen som rekryterats för driften av denna kanal.
När vi passerat bron tar kvinnan ur sin handväska upp en stor gammaldags walkie-talkie och börjar tala i denna.
Hon är som hämtad ur en parodi på en agentfilm.
Nästa bro sköts av en äldre man.
Vid den sista tyska slussen finner vi en äldre dam .
Kontrasten mot Dortmond-Ems-kanals stora slussar, jättelika pråmar och ämbetslika slussvakter är enorm.
Nog bjuder kanalfarandet på upplevelser.
Passerar en blå skylt med stjärnor och texten Netherland och så är vi alltså i Nederländerna.
Angör vid den beskrivna bryggan vid EssoMacken.
Mannen vid disk ruskar på huvudet.
De följande Holländska slussarna stänger kl 17.00 och kl är nu 16.45.
Ni får fortsätta imorgon men får gärna ligga kvar vid bryggan.
Vi har gjort en bra dagsetapp och känner oss ändå nöjda.
Elisabeth och Maria tar en promenad till det närliggande samhället Ter Apel, som bara består av villor.
Slussvakten kommer och knackar på och frågar vilken tid vi vill slussa imorgon. Vi bestämmer kl 08.00.

Resebrev 3