Juni 2021 NY sida

Efter ett långt uppehåll, sex år, där framför allt hälsan varit ett hinder,
har jag återupptagit renoveringen av vår Albin 25a.
Det tar en stund att rekapitulera vad som gjordes senast och vad som ska göras och var det ska börjas.
Avsluta den halvfärdiga eldragningen blir det första jag ger mig på.
Det mesta av kablarna är dragna och inkopplade.
Nu är det grova kablaget i batteriutrymmet som ska på plats.
Använder mångtrådig kabel med färdigpressade ändstycken,
återigen hjälper mig SeaSea att tillverka dessa i anpassade längder.
Det blir 35 mm2 kabel mellan startbatteri och startmotor övrigt 16 mm2.
Elschemat blir så enkelt som möjligt med relä från Biltema som skiljer start- och förbrukningsbatterier åt.
En shunt för Nasa batterimontitor sätts på förbrukningssidan,
Huvud brytare för både laddning och start, samt även en brytare på minussidan för laddningsdelen.
Tanken med det sistnämnda är att helt kunna avisolera eldragningen i båten från vatten/jord
när man ligger still längre tider med landel ansluten, allt för att minimera galvaniska strömmar.
Huvudsäkring, 200A, i startkretsen.
Nu när batterikablarna är på plats går det att montera den extra vattentank, 50 L, vi har i det här utrymmet.
Det stora arbetet blir nu sittbrunnsdurken framför ingången till akterruffen.
Den har under alla år varit mjuk och sviktat och man har hört distansmaterialet knastra när man kliver på den.
Jag sågar nu loss övre laminatet och konstaterar då att det använda distansmaterialet är delaminerat på mitten,
hälften sitter kvar på övre laminatet och hälften på det undre.
Rensar bort allt distansmaterial och lägger istället dit balsa som ersättning.
Det övre laminatet läggs sedan tillbaks ovanpå balsan med glasfiber och polyestplast emellan.
Skarven där jag sågade loss laminatet plastas ihop med glasfiberremsor.
Slutligen ett lager topcoat så är durken färdig.
Durken är nu helt stum när man går på den.
Topcoaten kommer sedermera att döljas av mattan vi har ovanpå durken.
Det har varit ett dammigt och kladdigt arbete under en period med alldeles för mycket sommarvärme.
Jag har av ovanstående anledningar dragit mig från att påbörja jobbet men nu är det klart.
Nu kan jag återuppta de arbeten i akterruffen som stoppats på grund av arbetet med durken
som måste göras innan karmen till akterruffens dörr kan monteras.

 
Jag har grupperat strömbrytare, säkring och relä så att de som avser startbatteriet sitter akterut (t.h. i bilden) och de för förbrukningsbatterierna på skottet till toaletten (t.v. i bilden).
Hyllan till vattentanken ligger på en trälist i varje sida och avlastas i bakkanten på slaget i skrovet strax över vattenlinjen.  
Nu har vattentanken, 50L, kommit på plats.
Påfyllnad sker genom däcksgenomföring placerad i däcket ovanför.
Tanken får precis rum under durken vid förarplatsen och ger ett bra utnyttjande av detta utrymme.		  
Batterilådan har ställts tillbaka och nu är detta utrymme klart.
Batterierna får komma senare.		  
Nu är det tid för att ge sig på den sviktande durken i sittbrunnen.
Jag börjar med att slipa bort gelcoaten runt det område där det ska sågas upp hål i laminatet.
Sågningen går lätt med multiverktyget, plasten är inte särskilt tjock bara 2-3 mm.		  
Laminatskivan är ursågad och borttagen, står t.v. på sittbänken.
Distansmaterialet är en äldre typ av cellplast, svagare och mer porös än den som används idag (en tidig föregångare till divinycellen).
Den har bra vidhäftning till den plastade under- och översidan.
Däremot har den skjuvats av i mitten p.g.a för dålig hållfasthet.		  
Här syns tydligare hur kvaliteten är på denna produkt.
Troligen är det samma cellplast som har använts i däcket.
Här kan samma knastrande ljud höras men problemen med svikt har inte uppstått. 		 
Cellplasten är borttagen med multiverktygets skrapa.
Stålborste på vinkelslipen rengör sedan ytan på plasten.		  
Det undre plastlaminatet är så tunnt att durken bågnar nedåt.
Jag har lagt en bit bänkskiva som stöd underifrån och pressar upp den med hjälp av domkraft och pallbockar.		  
Balsa 16 mm tjock blir det nya distansmaterialet.
Plastar tre lager med glasfiber och rowing innan balsan läggs på plats.
På så sätt uppnås en förstyvning av det undre laminatet och ett litet tjockare skikt som tar upp ojämnheter mellan det gamla laminatet och balsan.		  
För att få en god anliggning och vidhäftning mellan de olika lagren av material används tyngder för att pressa ner balsan.  
Balsan mättas med plast och sedan läggs tre lager med glasfiber.
Sedan läggs det gamla laminatet tillbaka.		  
Även nu belastas med tyngder.
Här är bara de första stenarna på plats.
Slutligt blir de lika många som på balsan i bilden ovanför.		  
Jag tillverkar remsor bestående av två lager glasfiber och ett lager rowing och plast.
Detta rollas med alumiumroller för att få ett så starkt och blåsfritt laminat som möjligt.
Kladdigt är bara förnamnet på detta moment.		  
Remsorna läggs på plats över skarven i laminatet och arbetas fast med pensel.  
Så är durken tät igen.  
Arbetet avslutas med ett lager topcoat.
Nyansen stämmer inte efter 50 år av exponering i dagsljus.
Det har mindre betydelse då vi har en matta som täcker hela durken i sittbrunnen.



Renovering start